Att lära sig av sina misstag.
Jag har skrivit tidigare om att vi gjorde ett försök till att få Jonathan att somna i egen säng. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag tror han var kring 9 månader när vi försökte. Det gick åt helskotta! Han var superledsen alla gånger vi försökte, till slut gav vi upp. På BVC sa dem att barn har en separationsfas vid ca 8-10 månader.
Nu i efterhand kan jag se att det helt klart var av den anledningen som han inte somnade. Han ville vara nära oss!
För 1,5 vecka sedan testade vi nån gång att lägga honom efter saga och välling i sin säng. Till en början tog det lite tid. Han gjorde mer eller mindre allt för att inte somna. Men han var inte särskilt ledsen. Men nu de senaste kvällarna, och dagarna, så har han somnat nästa på en gång! Utan att bli ledsen, utan att streta mot allt för mycket. Det är sån skillnad nu mot då. Nu är han äldre, nu blir han inte hysterisk av att somna själv.
Så om ser blir ett barn till, då ska vi inte lägga honom eller henne i egen säng vid samma tidpukt och tro att hen vill somna själv. Antingen innan eller efter!
